Neglect (neglekt)
Tänkte jag skulle skriva lite om ett fascinerande fenomen som drabbade mig i samband med min hjärnblödning. Jag skriver fascinerande för det finns inget annat sätt att beskriv detta tillstånd på. Det kan vara riktigt otäckt att se hos den som har ett stort neglect och komiskt också för den som är åskådare. Men mest av allt är det fascinerande att se hur hjärnan reagerar på en stor skada. Fenomenet är svårt att beskriva så jag kommer här att ta hjälp av Wikipedia, för att sedan beskriva min upplevelse av det.
"Neglect är en sjuklig omedvetenhet om ett funktionsbortfall och orsakas ofta av en enkelsidig skada på parietalloben, till exempel vid ett slaganfall (stroke), vilket ger upphov till synfältsbortfall på motsatt sida. Personen kan då komma att bete sig som om allt som finns på den sidan inte existerar. Neglect kan rehabiliteras, till skillnad mot hemianopsi.
Vid en neglect efter ett högersidigt slaganfall kan följande inträffa: Den drabbade förstår inte att vänster arm och vänster ben tillhör den egna kroppen. Personen har svårt att hitta saker, eftersom denne bara kan uppmärksamma de saker som befinner sig till höger, vilket också gör att personen inte kan föra ett samtal med någon som befinner sig på vänster sida. Personen äter bara det som ligger på högra halvan av tallriken. Denne har svårigheter att orientera sig i rummet, eftersom rummet ser helt annorlunda ut när man vänder sig om, och svårigheter att läsa, eftersom personen bara uppmärksammar högra delen av högra sidan i boken. Att skriva går däremot ofta bra." (Wikipedia)
Min första erfarenhet av neglektet hade jag redan på Sahlgrenska, fast jag var då inte medveten om att jag hade ett neglect. ( det ligger i neglektets natur att inte vara medveten om det). När jag vaknade efter att varit nedsövd i två dagar, så minns jag att man försökte förklara för mig att det var något problematiskt med min vänstra arm. Min morfinpåverkade och dileriska hjärna plockade in informationen som om min vänstra arm var bort amputerad. Eftersom jag inte överhuvudtaget kände min vänstra sida, och allra minst min arm, så blev uppenbarligen ampution den logiska förklaringen. Jag vet inte hur länge jag levde med den föreställningen, men jag vet att jag var uppriktigt förbannad över att man hade lagt en uppvärmd protesarm bredvid mig... Protesarmen var bara i vägen, när jag försökte att röra på mig och jag minns att jag vid flera tillfällen försökte att kasta bort protesen, utan större framgång, eftersom det var min egen arm jag försökte slänga bort... På sjukhuset tog det sig alltså formen av ett kroppsligt neglekt, men efter några veckor skulle det komma att handla mer om uppmärksamhetsstörning och kognitiva neglect. Andra upplevelsen av neglectet var det som fick mig att inse att något inte riktigt stod rätt till med mitt sätt att uppfatta min omvärld.
Efter att ha varit på Högsbo rehab någon vecka, skulle jag för första gången rulla ut rullstolen till matsalen själv. Glad i hågen började jag sparka mig fram i korridoren i vad jag tyckte var rakt bana framåt, men någon sekund senare krockade jag med väggen på vänster sida. Jag kunde inte förstå hur det hade gått till för jag hade inte uppfattat att det var någon vägg där i första taget. Sköterskan som var med mig förklarade att det berodde på mitt neglect, och efter den upplevelsen blev jag väldigt medveten och uppmärksam på att jag inte var uppmärksam åt vänster.
Svåra neglekt yttrar sig många gånger genom att ögonen drar åt den skadade hjärnhalvan, i mitt fall var neglectet så gravt att läkaren som gjorde bedömningen för Högsbo Rehab på Sahlgrenska flera gånger fascinerat konstaterade de makalösa framsteg jag gjort när jag tr. månader senare skrevs ut. Hon berättade att jag tre månader tidigare inte ens hade tittat åt vänster under hennes besök på Sahlgrenska, och nu gick det knappt att se neglectet!
Det krävdes massor av träning för att "bli av med" neglectet och all sjukgymnastik och arbetsterapi var utformad för att uppmärksamma mig på problemet. Man talade med mig på vänster sida för att tvinga blicken och uppmärksamheten ditåt och man placerade tabletter till vänster vid tallriken(vilket inte alltid var så lyckat eftersom jag även hade ett synfältsbortfall på vänster öga och ofta missade mat eller annat som låg på vänster sida av tallriken. Jag kunde äta upp en hel måltid och anse mig klar, när jag plötsligen upptäckte att broccolin klockan sju på tallriken låg helt orörda.) Skrämmande erfarenhet, men samtidigt fascinerande för mig som är väldigt nyfiken på hur hjärnan fungerar.
Jag tränade mycket för att bli av med neglectet på Högsbo, men trots all deras träning så tror jag trots allt att mina egna övningar på rummet var effektivast. Jag hade noterat att jag inte kunde följa en penna med blicken om den fördes framför mig från höger till vänster. Till mitten gick bra, men sedan var det som om någon satt gummiband i ögonen för det var ett motstånd så snart jag rörde ögonen åt vänster. Jag låg därför och tränade på att följa mitt finger med blicken åtskilliga gånger varje dag och när det gick bättre började jag träna på att snabbt förflytta blicken mellan en punkt på vardera sidan i rummet. Nu i efterhand har jag läst att den här typen av träning av med ögonrörelser kan vara bra, inte bara för att träna bort neglekt, utan även för att behandla balansproblem och traumatiska upplevelser. Under tre månader läkte mycket av neglektet tillbaka och jag lärde mig strategier för att hantera uppmärksamhetsstörningen Jag märker idag inte så mycket av mitt neglect men när jag blir riktigt trött så missar jag fortfarande saker ibland.
Ett annat spännande fenomen som jag tror kan tillskrivas neglectet, men kanske också andra skador på högra hjärnhalvan, handlar om att läsa av klockan. På Högsbo rehab blev jag en av de första dagarna medveten om att jag inte kunde klockan längre. Jag upplevde dessutom inte tidens gång som tidigare. Den där inbyggda klockan vi alla har tycktes vara skadad så att jag inte upplevde tid som vanligt.
Jag kunde fortfarande rent intellektuellt läsa av vad klockan var, med lite ansträngning, men det krävde ett barns tillvägagångssätt."Om den lilla visaren står på 1 och den långa visaren på 6, så är klockan halv ett." Så fick jag resonera med mig själv i några dagar innan jag så att säga lärde mig klockan igen. Jag hade svårt att läsa av siffrorna på vänster sida av klockan och att läsa var omöjligt de första veckorna. Jag kunde börja läsa på en rad men så snart jag skulle byta rad tappade jag helt bort mig. Även läsningen tog många veckors envetet tragglande innan det fungerade igen. Idag kan jag läsa bra igen, men det är väldigt tröttande för min hjärna, och kräver koncentration.
Att jag hade svårt att läsa av saker på vänster sida berodde på neglectet, men att jag hade svårt att tyda siffrorna tycks snarare ha att göra med att det ställe i hjärnan som jämför och tolkar siffror är skadat. Jag har än i dag stora problem med att jämföra och väga siffror i förhållande till varandra och koda av dem. Det yttrar sig bland annat på så vis att jag bara med extrem ansträngning kan avkoda och sätta datumangivelser i förhållande till vartannat. Datumangivelser så som 17-04-14 är numera bara en rad siffror...
En annan kognitiv nedsättning som jag ibland tillskriver neglectet är att jag väldigt ofta skriver fel och glömmer mellanslag mellan orden. Jag har dock fått berättat för mig att det även kan vara en bieffekt av hjärntröttheten. Hjärnan orkar inte hålla uppe den grad av koncentration som man är van vid och börjar slarva med uppmärksamheten varför slarvfelen blir flera. Men det faktum att jag alltid har stavat som en kråka kan jag nog inte skylla på neglectet...!