Intrycksallergi

Jag lider av intrycksallergi! Min hjärntrötta hjärna är allergisk emot intryck!Det gör, som ni kanske förstår, livet lite besvärligt... Lite som att vara allergisk emot sig själv. Man är tvungen att leva med det för det går inte att komma bort ifrån sig själv... 

Vår hjärna är programmerad att uppfatta, hantera och tolka vår omgivning. Det är något som sker helt automatiserat och det är väl tur, för om vi var medvetna om hur många beräkningar vår hjärna utför bara för att kliva ur sängen på morgonen, då hade vi nog inte orkat! Vår hjärna plockar ständigt in information från omgivningen, temperatur, kroppens placering i rummet, kroppens delar i förhållande till varandra, etc. Och då har vi inte ens räknat in alla syn-, lukt-, och hörsel-intryck ännu... 

Det är en del att hålla reda på. Och som tur är så sker allt detta automatiskt utan att vi är medvetna om det och framförallt så sker det utan att vi blir särskilt trötta av det. Vi känner egentligen bara av ansträngningen det innebär för hjärnan när vi utför något ovant eller extremt. Att hålla balansen på en spång under en timmas tid skulle sannolikt trötta ut de flesta av oss, både mentalt och fysiskt. Likaså, att lyssna på störande högt buller under en längre tid, även om utmattningen då blir mer mental än fysisk. Läste någonstans att hjärnan står för 20% procent av kroppens energiförbrukning och i förhållande till hur liten andel den utgör i kroppen så måste man ju säga att det är en enorm energiförbrukning förhållandevis. Jag tycker att det på ett tydligt sätt illustrerar att det hela tiden pågår energikrävande processer i hjärnan som vi inte har en aning om

För mig med en hjärnskada på känselcentrat, så innebär bara det att stå och gå en utmaning helt i linje med att gå på lina för en nybörjare. Min hjärna kämpar enormt mycket med att försöka få ihop intrycken från omgivningen, så att jag skall kunna hålla mig upprättstående och bara att gå de tjugo meterna till hallen inomhus på platt mark i tystnad och inga distraktioner tar enormt mycket energi och koncentration för min hjärna att utföra och då har jag inte ens kommit utanför dörren ännu. Att gå utomhus är om möjligt en ännu större utmaning. Marken är ojämn och luften är fylld av ljud från bilar, fåglar och vind. Intrycken ökar så fort jag kliver utanför dörren och blåser det mycket ute får jag helt enkelt stanna inne för då kommer intrycksallergin i form av yrsel redan efter någon minut.

Ok så jag är intrycksallergiker och precis som alla allergiker måste jag alltså försöka att undvika att exponera mig för allergenet, i det här fallet intryck. Men hur gör man det, när själva existensen av att vara en vaken medveten människa är att tolka och uppfatta intryck omkring sig, såväl medvetna som omedvetna? Det går inte! Så man får försöka att hitta strategier som begränsar intrycken så mycket som möjligt. Det kan handla om att bära öronproppar, eller undvika att titta på tv, exempelvis. 

Precis som med allergier så finns det olika grader av allergi. Allt ifrån lite lättare pollenallergi till dödligt farlig hyperallergi. Ni vet den där jordnötsallergin, som kan utlösas av att någon öppnar en snickers i biosalongen. Jag har blivit något av en "hyper-intrycksallergiker", med tiden. I början var allergin hanterbar och jag kunde utsätta mig för allergener, på ett nästan normalt sätt, men så kom det perioder med exempelvis dagrehab där hjärnan utsattes för starka intryck under flera veckors tid och jag aldrig riktigt hann återhämta mig från en allergisk reaktion innan jag utsatte mig för nästa. Det ledde till fullständigt hjärnkaos och en allergisk reaktion som tog veckor att återhämta sig ifrån. Efter det blev min allergi värre och svårare att leva med, för nu hade intrycksallergin blivit till hyperallergi. Jag hade blivit överkänslig emot framförallt ljud. Musik blev en plågsam upplevelse för hjärnan istället för njutbar,  och barnens glada stojande, blev till krig i mina öron.  Jag dör inte av min allergi men min själ dör lite varje gång. Min hjärna kräver numera total tystnad om den skall fungera någotsånär, och hur fixar man tystnad i en tvåbarnsfamilj?  Det gör man inte. Resultatet är att jag hela tiden exponerar mig för det intryck jag är som mest allergisk emot, och kroppen och hjärnan svarar med kollaps. Har liksom blivit allergisk emot min egen familj, eller  ja, livet... Önskar så att det hade hjälpt med allergimedicin!