Men vad GÖR du på dagarna egentligen...?
Det är en fråga som jag får rätt ofta som sjukpensionär. Bekanta som inte är så insatta i min sjukdom tänker naturligtvis att jag som alltid var så hypereffektiv (eller, ja, jag vill i alla fall gärna tro att jag var det…) måste väl pyssla med något på dagarna!? Jag önskar att jag kunde säga att jag skriver en roman eller målar ett mästerverk, men sanningen är att jag “bara” ser, känner, luktar, lyssnar och balanserar mig fram genom dagarna. Det är nämligen det som min hjärna håller på med!
Från det att jag slår upp ögonen på morgonen sätter jag, eller ja, min hjärna igång med en uppsjö av aktiviteter för att jag skall varsebli (bli medveten om) min omgivning. Den tar in och tolkar synintryck. Den lystrar till klockradion. Den känner av temperaturen i rummet och den känner in hur min kropp är placerad i rummet och framförallt hur kroppens delar är placerade i förhållande till varandra vilket med ett finare ord kallas preproseption! Medan min hjärna håller på med allt detta, något som jag själv är rätt omedveten om att den pysslar med, så sätter jag igång med medvetna tankar om att ta mig ur sängen, en inte helt självklar uppgift för någon halvsidigt förlamad... Det här kräver viljestyrka och beslutsamhet då varje rörelse måste ske med viljemässig kontroll, så här får hjärnan arbeta hårt och än hårdare får den arbeta när jag bestämmer mig för att gå till badrummet. Inte nog med att hjärnan nu skall hålla koll på vad jag ser, luktar, hör och känner, utan nu skall den även hålla balansen åt mig i gången som egentligen inte är något annat än ett ständigt avbrutet fallande, med ett balanssinne som är skadat. Efter att jag duschat, klätt på mig och ätit frukost är min hjärna faktiskt helt slut av att ha bearbetat så mycket intryck att jag måste vila igen...
Det är svårt att förstå hur bara morgonrutiner kan trötta så, eftersom jag har ju inte ens börjat dagen, men min skadade hjärna har lyssnat, sett, känt, smakat, koordinerat, balanserat och lyssnat för att bara nämna en liten bråkdel av de processer som pågår i vår hjärna hela tiden för att vi skall kunna kalla oss medvetna varelser.
Så även om jag själv inte tycker att jag “gör” något på dagarna så måste jag nog tillstå att min hjärna är fullt sysselsatt med de aktiviteter som friska människor aldrig ens behöver fundera på om de pågår, men eftersom min trötta hjärna inte orkar med dem på samma vis så blir jag smärtsamt medveten om processer som annars inte märks.
Exempelvis lägger den friska hjärnan ner en hel del energi på att sålla bort bakrundsljud i din omgivning. Den som är frisk märker bara av det här, när ljudet upphör. Till exempel när fläkten på jobbet stängs av för dagen. Då inser man att det var väldigt skönt att det blev tyst, men man var inte medveten om att hjärnan ”lyssnat” på fläkten hela dagen för det har den filtrerat bort åt oss! Hjärnan är väldigt fiffig på det viset!
Min skadade hjärna har slutat att filtrera bort brus i min omgivning och det innebär att jag i princip lyssnar aktivt på allt brus omkring mig, så som kylskåp, fläktar, motorvägar, blåsten i träden, etc. inte så konstigt då att min hjärna är helt slut efter bara några timmars vakenhet . Men om jag skall vara helt ärlig så har jag gjort massor, även om det inte gjordes medvetet…
Det här är alltså vad jag gör på dagarna:
Jag ser
Jag lyssnar
Jag känner
Jag luktar
Jag smakar
Jag balanserar
Jag planerar
Jag funderar
Jag tänker
Jag ÄR!
”Cogito ergo sum” (Descartes)
