Min nya hjärna och jag

Min nya hjärna och jag

 

Vi har försökt lära känna varandra i tre år snart. Min nya hjärna och jag, och vissa stunder kommer vi bra överens trots att vi är väldigt olika! Andra stunder står  vi undrande till till den Andras obegripliga beteende...

 

 

Som när min nya hjärna tycker att jag har utsatt henne för lite för mycket intryck. Då tycker hon att vi skall lägga oss att vila, men det vill ju inte jag, alla intrycken har gjort mig glad och upprymd och jag kan inte alls förstå att jag skall gå och lägga mig när jag är på topp och har som trevligast.  Jag tycker att min nya hjärna är tråkig på det viset, så jag lyssnar inte och fortsätter som om ingenting hade hänt, men det är då hennes lömska sida slår till med fullständig förlamning. Jag kan inte tänka en klar tanke till, kan inte lyssna på en mening till, jag måste fly fältet, men har ingen ork att ta mig därifrån. Bara fly  in i mörkret och tystnaden. Efter sådana familjebråk brukar min nya hjärna vara väldigt långsint och ta flera dagar på sig innan hon börjar prata med mig som vanligt igen. Jag har aldrig tyckt om långsinta människor och inte långsinta hjärnor heller... 

 

Hon har det inte lätt alla gånger, min nya hjärna, minnet av min gamla hjärna kommer alltid att finnas där och det är inte lätt att mäta sig med ett glorifierat spöke, men jag tycker ändå att hon är makalöst tålmodig och hon stöttar mig alltid i min sorg.

 

Min nya hjärna gör andra bra saker också, hon har fått mig att vara snällare mot mig själv och inte så kritisk till allt jag gör.  Hon säger att jag är bra nog som jag är och inte behöver bevisa något genom vad jag gör. Det är okej att bara vara också! Utan min nya hjärna hade  jag aldrig gett mig på att skriva det här, eller skriva ner funderingar överhuvudtaget... Hon vet att jag mår bra av det och uppmuntrar mig att skriva mer!

 

 Det är visserligen ett arrangerat äktenskap, det vi har min nya hjärna och jag, men kanske visste ödet vad hen gjorde när hen förde oss samman, för jag tror att jag har många saker att lära mig av min nya hjärna och jag vet att jag lär henne nya saker varje dag! och någon dag framöver kommer vi att börja respektera varandras brister, begränsningar och önskningar för att skapa oss ett så bra liv som möjligt tillsammans min nya hjärna och jag! Ja, kanske kan det till och med  bli kärlek!?