Så ligger man här och andas igen...
03.06.2014 10:18
...medvetet alltså! Den uppmärksamme vet att jag har börjat ett mindfullness program för att,om möjligt, minska min hjärntrötthet. Och det låter väl som en utmärkt och enkel lösning, meditera lite kan ju vem som helst klara av! Eller? Efter att ha gått igenom en vecka av programmet så kan jag avslöja att det där med Mindfullness är förbannat svårt. Det är nog ta mig tusan det svåraste jag gjort någon gång, och det inbegriper barnafödande och den där mardrömstentan i statsvetenskap! Hur något så enkelt kan vara så svårt går bortom mitt förnuft, men jag tänker att tar jag mig igenom de här åtta veckorna helskinnad, är jag f-n värd Nobellpriset i tålamod!
"Patience, Non-judging, acceptance, Non-striving, letting go", är några av de grundläggande attityderna i förhållningssättet till Mindfullness. Efter en veckas 45 minuter kroppsscanning om dagen (!) insåg jag snabbt att det där med tålamod förmodligen skulle bli min största prövning. De första passen kände jag mest för att klösa mig själv i ögonen och springa skrikande därifrån efter bara tio minuter. Hur jag, eller någon annan för den delen, överhuvudtaget kan ligga stilla och lyssna till den där extremt låååångsamma rösten längre än så gick bortom mitt förstånd, om man inte sov då vill säga, så det gjorde jag flera gånger i början.
Men så efter att ha plågat mig igenom tre fyra pass började det hända något. Jag blev lite mindre rastlös och somnade inte lika ofta, mot slutet av första veckans övningar började jag tro att det här kanske skulle gå att genomföra trots allt, och såg till och med fram emot nästa kroppsscanning! Så med första delen av kursen avklarad,7 gånger 45minuter kroppsscanning, tänkte jag inför nästa del i kursen, att nu är jag igenom nålsögat! Det kan i alla fall inte bli längre eller värre än så här!
Nu har jag fått veta att del två i kursen består av 55 minuters kroppsscanning om dagen i en vecka framöver...andas... andas...