Ibland vältrar jag mig i självömkan och tänker på allt jag inte kan göra längre. Antar att det är en mänsklig reaktion på en traumatisk upplevelse, så jag ger mig själv utrymme att vara arg, ledsen och besviken ett litet tag, men sedan försöker jag att tänka på alla saker som jag faktiskt kan göra nu och som jag inte kunde för tre, snart fyra år sedan. Jag tycker ofta att framstegen är för små och kommer för långsamt, men jag vet att att läka hjärnan tar tid, lååång tid. Så jag försöker att hitta de små framstegen i vardagen som faktiskt har blivit bättre sedan jag insjuknade. Därav denna lista! 

Saker jag kan idag, men inte kunde då:

Dricka med sugrör utan att sätta i vrångstrupen

Dricka ur glas utan att sätta i vrångstrupen

Dricka ur glas utan att det rinner ur ena mungipan

Äta mat med mjuk konsistens

Vända mig om i sängen

Äta mat med hård konsistens

Äta mat utan att halva tuggan hänger utanför eller i mungipan

Duscha utan tillsyn

Duscha utan pall

Kissa själv

Gå på toa själv

Blunda med båda ögonen

Blunda med ett öga åt gången

Känna viss beröring på vänstra sidan ansiktet

Kan lyfta vänsterarmen av egen kraft

Sitta utan någon som håller i mig

Resa mig upp från stol utan stöd

Stå utan stöd

Stå rakt upp utan att luta mig åt höger

Gå utan stöd av två personer

Gå med käpp utomhus

Gå utan käpp inomhus

Gå utan stödskena

Kan gå upp för en trappa med räcke

Kan gå ned för en trappa med räcke

Kan plocka upp saker från golvet

Kan plocka i och ur tvättmaskinen utan att sitta

Kan hålla koll på enklare matlagning - en,platta på spisen