I samband med min hjärnblödning 2010 är jag vänstersidigt förlamad och jag lider också av en svår hjärntrötthet. Förlamningen i benet har jag delvis lyckats träna bort så jag kan idag gå inomhus utan käpp. Min vänstra arm lyckas jag däremot inte få igång, men eftersom jag är högerhänt så klarar jag min vardag hyfsat bra. Det som jag däremot inte kan hantera i min vardag är hjärntröttheten... Denna relativt okända sjukdom som drabbar inte bara strokepatienter utan även utbrända individer.Det var först ett halvår efter min operation som jag började komma till insikt om att, den trötthet jag upplevde inte gick att jämföra med vad vi i vardagligt tal kallar trötthet. Trots information från både sjukhus och rehab så kände jag att det inte gick att få tag i den information jag ville ha. Nu tre år senare känner jag att jag har börjat hitta information, och framförallt kommit i kontakt med andra i samma situation. Jag vet inte om detta beror på att vården och allmänheten har bättre kännedom idag, eller om det är jag som har börjat leta på rätt ställen, men oavsett så känner jag att det finns ett behov av den här bloggen. Jag hoppas att detta kan bli bloggen som jag själv önskade fanns när jag insjuknade! Jag har förstått att det finns ett enormt behov av att förklara vad hjärntrötthet egentligen är för något, både i bloggar och Face Book-grupper, vimlar det av människor som försöker, men för den som inte själv har upplevt hjärntrötthet, så är det ett fenomen som är väldigt svårt att förstå och ännu svårare att beskriva. Trots detta så vill jag alltså försöka mig på konststycket att sätta på pränt mina upplevelser och erfarenheter i denna blogg. Trots att upplevelsen av hjärntrötthet (HT) skiljer sig från person till person så finns oftast en del symptom som är gemensamma. Förhoppningsvis kan du som drabbad känna igen dig i min upplevelse, och du som närstående, eller bara nyfiken, få en bättre förståelse av hjärntrötthet!