Telefonera mera?!
Mitt friska jag talade dagligen mycket och länge i telefon! Jag har alltid ansett att det bästa och snabbaste sättet att få någonting gjort, sker genom ett telefonsamtal, om man inte har möjlighet att träffas Ansikte mot ansikte vill säga! Mail i all ära men skall man verkligen få fart på något/någon och få upp all information på bordet, då är telefonen överlägsen mailet, alla gånger! I min karriär har jag ägnat åtskilliga timmar talandes i telefon med leverantörer över hela världen, många gånger med en samtalspartner som knappt kan göra sig förstådd på en knackig engelska, med extrem brytning, (vilket förvånansvärt nog ibland kan vara lättare att förstå, än en väloljad amerikansk advokat, som pratar hål i huvudet på en!). Nåväl det jag vill få sagt är att jag har en hel del telefonvana, och just därför har jag ibland väldigt svårt att förstå hur min nya hjärna fungerar, eller rättare sagt inte fungerar när det kommer till telefonerande...
Jag har ju tidigare berättat att mitt arbetsminne är svårt påverkat av min hjärnskada och även min simultankapacitet är kraftigt påverkad. Det här är två färdigheter som vi använder oss av förvånansvärt mycket när vi telefonerar. Till att börja med använder vi arbetsminnet när vi slår siffrorna i telefonnumret på telefonen. När vi läser in siffrorna på pappret för att sedan slå dem på telefonen är ett skolboksexempel på vad arbetsminnet gör. Det håller alltså saker i minnet under en kortare tid, eller så länge vi behöver dem. Översatt till datorer skulle vi kalla det RAM-minnet. Det spelar också en viktig roll i konversationen med andra, och gör att vi inte tappar tråden i ett samtal, något som händer mig mest hela tiden numera. Extra besvärligt blir det för nig att hålla tråden när jag pratar i telefon, kanske för att jag då inte kan få några visuella ledtrådar om huruvida det jag precis sagt passar in i sammanhanget eller inte.
Oavsett så har telefonerandet numera blivit något av en prövning för mig. Att beställa färdtjänst var till exempel något av en mardröm i början. Dels krävde det att jag skulle kunna skriva ner tidsangivelser med samma hand som jag höll telefonen (i början kunde jag inte klämma fast luren emot axeln sådär käckt! Det fick oftast lösas med att jag försökte komma ihåg tidsangivelser tills det korta samtalet var över, och det gick oftast bra att komma ihåg när jag skulle åka hemifrån, men sedan skulle man ju även hem igen, och den sista tiden föll ofta ifrån minnet under de få sekunder som samtalet varade. Numera har jag arbetat upp en strategi för hur jag skall komma ihåg viktiga saker en stund längre (upprepa angivelserna flertalet gånger funkar för mig, i alla fall när jag beställer färdtjänst!) Så länge jag vet ungefär vad den i luren kommer att säga och ungefär vad som är viktigt för mig att komma ihåg, så fungerar telefonerandet hyfsat, men jag har vid otaliga tillfällen lagt på luren och förbannat, mig själv för att jag glömde fråga något, eller ta upp det som var viktigast. Väldigt frustrerande minst sagt, och något som gör att jag undviker telefonen för att jag helt enkelt inte kan komma ihåg vad som sägs...
Nåväl häromdagen fick jag lite hybris och tänkte att nu fungerar mitt minne så bra att jag skall passa på att ringa Telias support för att fixa ett problem med min utgående mail! Jag ringer upp, och efter den sedvanliga telefonkön, är det så dags att lösa mitt problem ihop med en överdrivet hurtig och glad tjej i luren! Jag lyckas förmedla felkoden till henne, men efter sedvanliga omstartsdiskussionen, krävs tydligen att jag loggar in på min webb-mail med min typ10-siffriga kod som ligger bredvid datorn "Shit, det är bara ett gytter av siffror, versaler och gemener om vart annat. Och jag som knappt kan knappa in OCR-siffrorna rätt när jag betalar räkningar. Hur skall jag lyckas med detta, och dessutom ha supporten väntande i luren under tiden?" Tänkte jag lätt panikslagen, det här med simultankapacitet, ni vet! Några djupa Andetag och jag kopplar upp supporten på handsfree, knappar in siffrorna lugnt och sansat. Och lyckas i första försöket! Wow! Okej vi konstaterar gemensamt att allt tycks fungera som det skall där, och jag tänker att nu kommer jag att få en lösning på varför det inte fungerar som det skall! "Nä, jag är ledsen men då ligger inte problemet hos oss utan du måste kontakta vår andra support, så kan kanske de hjälpa dig" säger glada tjejen i luren och jag trycker trött bort henne efter ogjort uppdrag. Ser ut som att jag får leva utan utgående mail tills nästa gång jag drabbas av telefonhybris...